En avgörande överraskning

Om några dagar släpper jag uppföljaren Springpojken och jag tänker tacksamt tillbaka på vad som hände på Kanarieöarna i december 2012 då jag fick en överraskning som – utan att säga för mycket – gjorde att jag lyckades komma igång med mitt författarskap.

.
Det tips som hon gav mig var helt enkelt att sluta fundera så mycket på hur jag skulle börja och sluta min historia, mittpunkter och vändpunkter och så vidare. Att istället utgå från en stark minnesbild och sätta mig ner och skriva utifrån den. På julafton när jag och barnen satt hemma i soffan och väntade på att min man skulle komma hem som tomte och överraska barnen gick min deckarhjärna igång och jag tänkte ”Tänk om det knackar på dörren, jag öppnar och inser att det är fel person bakom tomtemasken, en person som inte vill mig väl … ”. Dagen efter satte jag mig vid datorn och utgick från den minnesbilden och – det funkade! Det blev fösta kapitlet i Ensamfjäril/Ensommerfugl/Ensomme sjeler/Yksinäinen Perhonen och historien flödade ut på tangentbordet.

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.